Almega i VK: Försvåra inte för arbetskrafts­invandring

Debattartikeln publicerades hos Västerbotten-Kuriren 20/2 2024

Det föds allt färre barn i Sverige samtidigt som vi blir allt äldre. Behovet av arbetskraft i industri och tjänstesektor på grund av den gröna omställningen och i välfärdssektorn på grund av den åldrande befolkningen beräknas öka dubbelt så snabbt som arbetskraften växer de närmsta tio åren.

Detta kräver reformer som ökar drivkrafterna för arbete och utbildar fler personer till de yrken som behövs. Men en del av behovet av arbetskraft kommer att behöva täckas med personer utifrån. I dag kommer 25 000 personer från länder utanför EU till Sverige varje år för att arbeta. De stannar relativt kort tid och arbetar från första till sista dagen i landet. De utgör mindre än en procent av alla som arbetar i Sverige och ändå bidrar de med 43 miljarder kronor till Sveriges BNP och med 14 miljarder i skatteintäkter, varje år.

Trots detta väljer den svenska regeringen att steg för steg göra det svårare att få arbetstillstånd. I höstas höjdes lönegolvet för arbetstillstånd till 27 400 kronor i månaden. Då försvann möjligheten till arbetstillstånd inom enklare yrken i besöksnäringen, städ och service och omsorg. I dag föreslår en utredning att lönegolvet höjs till 34 200 kronor i månaden vilket innebär att hälften av alla arbetstillstånd kan försvinna.

Förslaget mildras dock av att vissa yrken där det är brist på arbetskraft ska undantas från lönekravet. Vilka yrken det handlar om ska regeringen eller någon myndighet bestämma. Det är ingen bra lösning.

I de länder där myndigheter avgör vilka yrken som är godkända för arbets­krafts­invandring, och vilka som inte är det, har resultatet blivit en krånglig byråkrati och långa väntetider för de företag som behöver personal omgående. Redan nu är väntetiderna för arbetstillstånd orimligt långa i Sverige, vilket allvarligt skadar rekryteringen av ingenjörer och andra specialister.

Regeringens motiv för att minska arbetskraftsinvandringen är att jobben behövs för de arbetslösa i landet. Det låter logiskt när Sverige har den tredje högsta arbetslösheten i EU. Problemet är att huvuddelen av de arbetslösa inte kan – eller i vissa fall inte vill – ta de lediga jobben.

Företag som rekryterar medarbetare utomlands gör det av två skäl; för att de söker nyckelkompetens som det inte finns tillräckligt av i Sverige eller för att de som saknar arbete inte vill ta de jobb som erbjuds.

I dag saknar tiotusentals människor ekonomiska drivkrafter att gå från bidrag till jobb. En familj där båda är långvarigt bidragsberoende tjänar endast 200 kronor i månaden efter skatt om en av dem börjar arbeta. Fler bristyrkesutbildningar och en bidragsreform som gör det lönsammare att arbeta är bättre åtgärder för att minska arbetslösheten.

Regeringen motiverar också åtstramningarna med att det förekommer missbruk med arbetstillstånd. Det är sant men ett krav på en högre lön på anställningskontraktet kommer tyvärr inte att ändra på det. Det vanligaste fusket är att företag inte betalar ut den lön som står på kontraktet. Sekretessen mellan myndigheter måste brytas och Migrations­verket, Polisen och Skatteverket måste utföra fler kontroller för att hitta och bestraffa de företag som fuskar.

Regeringen behöver genomföra långsiktiga reformer som stärker den svenska tillväxten och sysselsättningen. Anställningsbesluten bör man däremot lämna åt de som sköter det bäst, företagen själva och avstå från att fortsätta försämra möjligheterna till arbetskraftsinvandring.

Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega

Patrick Joyce, chefekonom, Almega