Debatt: Arbetskraftsinvandrare tar inte jobb från svenskar, Malmer Stenergard

Förra veckan tillkännagav migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) att regeringen remitterar ett förslag att höja försörjningskravet för arbetstillstånd från dagens 13 000 kronor i månaden till 26 600 kronor, motsvarande 80 procent av medianlönen på arbetsmarknaden. Det höjda försörjningskravet gäller alla yrken, med undantag för säsongsanställningar. Inga undantag medges dock för de yrken där det råder stor brist på arbetskraft.

Försörjningskravet har varit oförändrat sedan 2008 och en höjning har varit påkallad. Den höjning som regeringen föreslår är dock alldeles för stor. Ett försörjningskrav på över 26 000 kronor i månaden innebär att avtalade heltidslöner inom flera tjänstebranscher – såsom städ och service samt besöksnäringen – inte längre anses ge god försörjning till de anställda. Detta är en orimlig hållning och bryter mot den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Att från politiskt håll sätta ett godtyckligt lönegolv som överskrider de lägsta kollektivavtalade lönerna är att underkänna vår framgångsrika svenska arbetsmarknadsmodell. Modellen går ut på att arbetsmarknadens parter – inte politiker – förhandlar löner och arbetsvillkor. Med tanke på att politiker, oavsett politisk färg, ofta talar sig varma om den svenska modellen är det ytterst märkligt att regeringen nu vill åsidosätta den.

Förslaget påstås syfta till att minska fusk och utnyttjande kopplat till arbetskraftsinvandring, samtidigt som det ska underlätta för att fler som redan är i Sverige ska kunna ta de jobb som finns.

Detta kan te sig lovvärt, men förslaget är dessvärre bara ett slag i luften. I den utredning (SOU 2021:88) som tillsattes av den förra regeringen står det till och med att läsa ”Ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden för att beviljas arbetstillstånd är därför inte ändamålsenligt för att motverka det missbruk som utredningen har kartlagt”.

I utredningen konstateras att fusket kring arbetstillstånd handlar om att arbetstagare i vissa fall inte får den lön som utlovats i ansökan om arbetstillstånd eller att de tvingas betala tillbaka en del av sin lön till arbetsgivaren som ersättning för boende eller andra tjänster. Detta är naturligtvis oacceptabelt, men vill man på allvar få bukt med dessa problem finns det långt bättre åtgärder än höjda lönekrav.

Utredningen ger också flera bra förslag som vi uppmanar regeringen att ta i beaktan. Några exempel är skärpta straff för grov exploatering av utländsk arbetskraft, skärpta regler för vilken bostadshyra en arbetsgivare kan ta ut av utländska arbetare och avstängning från rätten att ta emot arbetskraftsinvandrare för arbetsgivare som bryter mot reglerna.

Ett bärande tema i regeringens retorik är orimligheten med att ha arbetskraftsinvandring till lägre kvalificerade yrken samtidigt som arbetslösheten är hög. Detta är dessvärre helt felaktigt och bygger på en förlegad och statisk syn på samhällsekonomin. Arbetsmarknaden är inte ett nollsummespel och det finns ingenting som tyder på att arbetskraftsinvandrare skulle ta jobb från svenskar. Tvärtom, arbetskraftsinvandring kan göra företag mer konkurrenskraftiga och öka möjligheterna till expansion. Detta skulle betyda fler arbetstillfällen.

Att strypa arbetskraftsinvandringen i dagens sällsynt tuffa ekonomiska läge och när företag i alla delar av näringslivet lider av kompetensbrist är dålig politik. Dessutom pågår för närvarande en utredning vars mål är att föreslå en permanent modell med ett lönegolv för arbetstillstånd som kombineras med undantag för bristyrken. Utredningen ska vara klar vid årsskiftet. Vi efterlyser förvisso konkreta förslag från regeringen, men att höja försörjningskraven innan ett fullständigt förlag finns på plats är högst olyckligt.

Patrick Joyce, chefsekonom, Almega

Johannes Nathell, näringspolitisk expert, Almega