Kriget i Ukraina aktualiserar frågan om krigsplacering

Det centrala att veta är att staten inte har befogenhet att krigsplacera i privat näring i fredstid. Företagen kan inte heller på eget initiativ begära att Plikt- och prövningsverket gör en så kallad disponibilitetskontroll av personal i syfte att få veta om personalen är krigsplacerad. Det finns dock några saker företag och myndigheter kan göra, men det är inte krigsplacering i juridisk mening och bör därför inte kallas för det.

Företag kan ta egna initiativ och bygga upp en organisation som innefattar personalplanering för kris och krig. Detta kan inkludera individuella och frivilliga överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare. Då är det viktigt att förankra verksamhetens plan och rutin så att det blir tydligt för medarbetarna vad som förväntas av dem i händelse av kris och krig. Företag med kollektivavtal informerar och förhandlar frågorna med facket på sedvanligt sätt.

Om exempelvis Försvarsmakten bedömer att ett visst företag är väsentligt för myndigheten i händelse av krig kan myndigheten föreslå att företaget tar fram en lista med namn som skickas till Plikt- och prövningsverket för en disponibilitetskontroll. Om denna visar att personer på listan är krigsplacerade inom Försvarsmakten kan myndigheten upphäva krigsplaceringen för att därmed möjliggöra att den enskilde kan arbeta kvar på företaget i händelse av höjd beredskap och aktivering av allmän tjänsteplikt. Detta är dock frivilligt och kan endast ske efter godkännande av den enskilde arbetstagaren.

Vid höjd beredskap ändras dessa premisser och staten får långtgående befogenheter. De arbetsrättsliga regelverken, lag och kollektivavtal, kan också få ett annat innehåll vid höjd beredskap.