Ny EU-dom om bemannings­direktivets tillämpningsområde stärker Almegas rådgivning

– EU-domstolen preciserar i domen de begrepp som är avgörande för om bemanningsdirektivet och därmed den svenska uthyrningslagen är tillämplig eller ej. Slutsatsen måste vara att tillämpningsområdet är snävare än vad många gjort gällande, säger Jonas Stenmo, chefsjurist på Almega.

– Nu blir det lättare att hantera dessa gränsdragningsfrågor och kundföretags utrymme att rekrytera från till exempel konsultföretag med uthyrningslagen som förevändning blir genom domen betydligt mindre, säger Jonas Stenmo.

Målet rörde en arbetstagare som haft anställning hos ett företag som i sin tur haft uppdrag för Microsoft. Inom ramen för detta affärsavtal hade arbetstagaren fått i uppdrag att utföra de avtalade tjänsterna. Enligt avtalet var arbetstagaren konsult för Microsofts avdelning Original Equipment Manufacturer (OEM) och utförde marknadsföringstjänster åt Microsoft.

Av omständigheterna i det nationella målet framgick att det ankom på kundföretaget Microsoft att kontrollera och leda arbetstagarens arbete. Microsoft hade försett arbetstagaren med den dator med vilken hon från hemmet tillhandahöll kundservice på distans till kunder som köpt vissa Microsoftprodukter. Hon hade regelbundet kontakt med ansvariga på Microsoft. En gång i veckan begav hon sig till Microsofts huvudkontor, och hon innehade därför ett passerkort. Arbetstagarens arbetsgivare mottog månatligen en rapport om arbetstagarens verksamhet, godkände hennes semester och fastställde hennes arbetstider.

EU-domstolen konstaterade initialt att bemanningsdirektivet kan vara tillämpligt på ett företag även om detta företag inte erkänns som ett bemanningsföretag enligt den nationella lagstiftningen på grund av att det saknar administrativt tillstånd för bemanningsföretag.

EU-domstolen ombads vidare bl a att besvara huruvida arbetsgivaren skulle anses vara ett bemanningsföretag enligt bemanningsdirektivet och huruvida Microsoft skulle anses vara ett kundföretag enligt samma direktiv.

Frågan var om arbetsgivaren kunde anses ha bibehållit kontroll och ledning över arbetet när arbetsgivaren erhöll en månatlig verksamhetsrapport från arbetstagaren och godkände arbetstagarens ledigheter och arbetsschema, trots att arbetstagarens dagliga arbete bestått i att bistå Microsofts kunder, och lösa problem genom att ofta kontakta ansvariga vid Microsoft och arbeta från sin bostad med en dator som Microsoft tillhandahållit henne och genom att en gång i veckan bege sig till Microsofts lokaler.

EU-domstolen framhöll inledningsvis att det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en arbetstagare omfattas av direktivet eller ej men att EU-domstolen emellertid kunde bidra med preciseringar för att vägleda vid denna bedömning.

Vad gäller begreppet ”bemanningsföretag” uttalade EU-domstolen att direktivet inte uppställer något krav på att ett företag måste hyra ut ett visst antal eller en viss procentandel arbetstagare till ett annat företag för att anses vara ett bemanningsföretag. Domstolen framhöll dock att för att kvalificeras som ett bemanningsföretag räcker det emellertid inte att ett företag ställer den ene eller andra av sina arbetstagare, eller emellanåt en del av sina arbetstagare, till ett annat företags förfogande. Sådana situationer skulle nämligen i så fall likställas med ett företags tillhandahållande av tjänster till ett annat företag och inte med uthyrning av arbetskraft.

Vad gäller begreppet ”arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag”, framhöll EU-domstolen bl a att det utmärkande är att bemanningsföretaget överför kontroll och ledning till kundföretaget, vilket skapar en ny underordnad ställning mellan den uthyrda arbetstagaren och kundföretaget.

Bedömningen av huruvida en arbetstagare som hyrs ut av ett bemanningsföretag har en sådan underordnad ställning i förhållande till kundföretaget, och av graden av underordnande, ska göras i varje enskilt fall med beaktande av samtliga omständigheter som kännetecknar förhållandet mellan parterna.

Vad gäller begreppet ”kundföretag” påpekade EU-domstolen att det ska ha befogenhet att leda och kontrollera arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Kundföretaget kan således ålägga arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag att iaktta interna regler och arbetsmetoder, men även övervaka och kontrollera det sätt på vilket arbetstagaren utför sina arbetsuppgifter. För att det ska anses att kundföretaget har befogenhet att styra och kontrollera de inhyrda arbetstagarna räcker det inte att kundföretaget kontrollerar det arbete som har utförts eller endast ger allmänna instruktioner till dessa arbetstagare.

Artikel 3.1 b–d i direktiv 2008/104 ska tolkas så, att en situation där en arbetstagare hyrs ut till ett kundföretag av ett företag vars verksamhet består i att ingå anställningsavtal eller upprätta anställningsförhållanden med arbetstagare i syfte att hyra ut dem till ett kundföretag för en viss tid, omfattas av begreppet bemanning i den mening som avses i denna bestämmelse, om arbetstagaren står under det sistnämnda företagets kontroll och ledning och om detta företag dels ålägger arbetstagaren att utföra de tjänster som ska utföras, hur arbetet utförs och iakttagandet av företagets instruktioner och interna regler, dels övervakar och kontrollerar det sätt samma arbetstagare utför sina arbetsuppgifter.

Slutligen uttalade EU-domstolen dessutom att det i det aktuella fallet inte visats att arbetstagarens arbetsgivare var ett bemanningsföretag, det vill säga ett företag vars verksamhet består i att hyra ut arbetstagare till andra kundföretag och ingå anställningsavtal med arbetstagare i syfte att tillfälligt hyra ut dem till kundföretag.

EU-domstolen preciserar i domen de begrepp som är avgörande för om bemanningsdirektivet och därmed den svenska uthyrningslagen är tillämplig eller ej. Slutsatsen måste vara att tillämpningsområdet är snävare än vad många gjort gällande.

Domen innebär att företag med olika tjänsteleveranser som t ex ett konsultföretag inte är ett bemanningsföretag bara för att konsultföretaget t ex inom ett ramavtal med olika tjänsteleveranser också ställer den ene eller andra av sina arbetstagare, eller emellanåt en del av sina arbetstagare, till kundföretagets förfogande som extra resurs.

Vidare slår EU-domstolen fast att det är kunden som ska tala om hur arbetet ska utföras. Det är således normalt inte fråga om uthyrning när specialistkompetens utanför kundföretagets eget kompetensområde ska levereras. Kan inte kunden ange hur arbetet ska utföras kan arbetstagaren inte heller anses stå under kundföretagets arbetsledning.

Vidare innebär begreppet ”kontroll och ledning” att arbetstagaren har en tydligt underordnad position hos kunden. Det räcker inte att kundföretaget kontrollerar det arbete som har utförts eller endast ger allmänna instruktioner till dessa arbetstagare.

Domen stärker den rådgivning Almega lämnat kring uthyrningslagens tillämpningsområde. Förhoppningsvis blir det nu lättare att hantera dessa gränsdragningsfrågor och kundföretags utrymme att rekrytera från t ex konsultföretag med uthyrningslagen som förevändning blir genom domen betydligt mindre.