Debatt: Tesla visar att strejkreglerna måste moderniseras

Under årets avtalsrörelse har det tecknats närmare 470 kollektivavtal som omfattar 2,3 miljoner löntagare. För Almegas del har drygt 130 avtal träffats. Det är bra. Mindre bra är att LO vid tre tillfällen hotade hela arbetsmarknaden med storkonflikt. I samtliga fall handlade det om relativt begränsade frågor på arbetsmarknaden, men där varslen hade fått stora konsekvenser för hela Sverige. Det första fallet rörde ett avtal för anställda vid golfbanor och trädgårdsanläggningar, det andra hemstädningsavtalet vilket omfattar 6 000 anställda. I det tredje fallet handlade det om vilket av två fullt legitima avtal som skulle tillämpas vid städning på byggarbetsplatser. Fallen visar med all tydlighet att det behövs proportionalitetsregler när det gäller konfliktåtgärder. Det är inte rimligt att relativt begränsade tvistefrågor ska kunna leda till att stora delar av Sverige stängs ned. Sådana proportionalitetsregler, det vill säga att det finns en rimlig proportion mellan en stridsåtgärds syfte och omfattning och dess skadeverkningar på företag och allmänhet, finns bland annat i Danmark, Norge, Finland, Tyskland och Nederländerna.

När det gäller sympativarsel är det framför allt två konflikter under hösten som åter aktualiserat frågan: Unionens konflikt med betaltjänstföretaget Klarna och IF Metalls konflikt med elbilstillverkaren Tesla. Under hotet om massiva sympativarsel mer eller mindre tvingades Klarna att teckna avtal med Finansförbundet. I fallet Tesla har IF Metalls framgångar uteblivit, trots såväl varsel som utbruten strejk. Tesla vill inte teckna kollektivavtal för sin svenska verksamhet. Fackförbundet har därefter med hjälp av övriga LO­förbund tagit konflikten till en helt ny nivå med sympativarsel riktade mot hamnar, städföretag, lackeringsverkstäder, elfirmor, post­ och paketutdelare. Och då har vi troligen ännu inte sett slutet – så sent som i går utökades varslet till att omfatta även glasmästerier, byggföretag, maskinentreprenörer, installatörer och tillverkare av aluminiumprofiler

Problemet är att de företag som nu hotas eller drabbas av strejk har kollektivavtal med schyssta villkor. De tar alltså ansvar för den svenska modellen. Och även om varslen hittills är begränsade till verksamhet med viss koppling till Tesla, så skadas företag alltid av en strejk. Verksamheten kan behöva omorganiseras, intäkter kan gå förlorade och ytterst kan det bli en fråga om personalneddragningar. Risken är dessutom att företag som valt att stå utanför den svenska modellen kan vinna marknadsandelar. I konflikten med Tesla träffar dessutom fackens varsel främst tredje man. När verkstäder över huvud taget inte får befatta sig med bilar från Tesla drabbas bara de som behöver få sina bilar reparerade. Är det ett försäkringsärende är Tesla inte ens inblandat. Premier och självrisk betalas till försäkringsbolaget som betalar en verkstad för att laga bilen. Detta hade facken kunnat undvika genom att mer noggrant utforma konfliktvarslen så att de inte drabbar tredje part i onödan. Men i stället visar denna typ av ogenomtänkta varsel att det måste till möjligheter att överpröva stridsåtgärder för att säkerställa att de är proportionerliga.

Historiskt såg det ofta ut som så: Företag utan kollektivavtal hade usla villkor, fackföreningarna började värva medlemmar och företaget tvingades att teckna kollektivavtal inför hotet om strejk. Dagens arbetsliv är annorlunda. Internationella bolag med behov av viktig kompetens har inte usla villkor. Såväl den fackliga anslutningsgraden som strejkviljan är låg och facken riktar därför sina varsel mot företag som är en del av den svenska modellen och tecknar kollektivavtal. Därför måste även reglerna för sympativarsel reformeras. Företag som tecknar avtal, i vilka de betalar dyrt för fredsplikt, måste få ett bättre skydd. Det är helt orimligt att de när som helst kan utsättas för en konflikt. I dag finns det inga begränsningar i möjligheten att vidta sympatiåtgärder, så länge primärkonflikten är lovlig. Det finns inte heller några krav på intressegemenskap mellan parterna i primär­ och i sympatikonflikten. Primärkonflikten behöver inte ens röra förhållanden i Sverige. Dagens regler riskerar att minska viljan att teckna kollektivavtal och utgör därmed ett hot mot den svenska modellen. Dessutom, vilket är betydligt allvarligare, kan de påverka svenska företags konkurrenskraft och möjligheterna att behålla och skapa jobb i Sverige.

Det vore naturligtvis bäst om vi, arbetsmarknadens parter, själva kunde komma överens om att modernisera spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Men sådana överenskommelser har bara gjorts när det funnits konkreta hot om lagstiftning. Så var det när Saltsjöbadsavtalet tecknades 1938 då Per Albin Hanssons (S) regering några år tidigare ställt sig bakom förslag om att begränsa konflikträtten. När parterna 2022 kunde göra upp om lagen om anställningsskydd och om omställning skedde det efter att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna hotat med lagstiftning i 73­punktsuppgörelsen. Skulle en partsöverenskommelse trots allt inte vara möjlig, måste regeringen gå vidare med lagstiftning. Det centrala är att hejda missbruket av oproportionellt skadliga och orimliga stridsåtgärder. I dag är utsikterna goda för att en parlamentarisk majoritet ska ställa sig bakom en modernisering av strejkreglerna. Den senaste tidens utveckling och händelser är ytterligare bevis för att det är dags. Sverige kan inte vänta.

Ann Öberg, vd, Almega

Jonas Stenmo, chefsjurist, Almega

Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef, Almega