Nu återstår ”bara” 50 avtal
Avtalsrörelsen rullar på för Almegas del. Närmare 80 av totalt 130 avtal har tecknats. Förhandlingar är till naturen svåra att förutspå, men en sak är säker: I avtalsrörelsen slutar de alltid med ett nytt avtal.
Den här tiden på året under en avtalsrörelse är det lätt att bli avundsjuk. På industrin. När märket väl är satt är avtalsrörelsen över för deras del. Jag vet att parterna inom industrin tecknar ytterligare avtal, enligt Medlingsinstitutet 57 stycken som totalt omfattar omkring 500 000 anställda, men ändå. Almegas nio förbund tecknar mer än dubbelt så många, över 130 kollektivavtal som omfattar närmare 600 000 medarbetare.
Industrin har under lång tid varit motorn i det svenska näringslivet. Och därför är det industrins internationella konkurrenskraft som avgör vilka löneökningar Sverige kan bära. Denna ordning är fullt rimlig och industriavtalet har gynnat både löntagare och arbetsgivare i 25 år. Samtidigt, alla normer måste tåla att utvärderas, utmanas och utvecklas. Speciellt om de handlar om löner och arbetsvillkor för 2,2 miljoner svenska löntagare.
Under 2022 uppgick Sveriges totala varu- och tjänsteexport till 3 140 miljarder kronor. Tjänsteexportens andel ökar och en allt större del av tjänstesektorn blir internationellt konkurrensutsatt på motsvarande sätt som industrin. Förhållandet mellan sektorerna är symbiotiskt. En stark, diversifierad industrisektor skapar förutsättningar för högkvalificerade tjänsteföretag, och vice versa. I dag svarar den privata tjänstesektorn för mer än hälften av Sveriges BNP.
I årets avtalsrörelse landade märket som bekant på 7,4 procent över en tvåårsperiod, den högsta årstakten sedan industriavtalets tillkomst 1998. Trots en ännu högre inflation och en hotande lågkonjunktur tycks nivån vunnit bred acceptans, och en rad avtal har kommit att tecknas, mer eller mindre utan gnissel. Märket har även visat sig gångbart för många branscher där det ekonomiska läget är svårare eller, som i tjänstesektorn, där lönerna står för den tveklöst största delen av kostnaderna.
Ann Öberg, vd på Almega”Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en lika central del av den svenska modellen som konflikträtten.”
För Almega och våra nio förbunds del är snart två tredjedelar av avtalsrörelsen avklarad. Närmare 80 nya kollektivavtal är undertecknade. Först ut var Innovationsföretagens kollektivavtal med Sveriges Ingenjörer, Sveriges Arkitekter och Unionen och sedan har det rasslat på med avtal för alltifrån jurister och sjöbefäl till journalister och inläsare av talböcker. Det kan låta enkelt, men är långt ifrån en promenad i parken.
Jag är ingen förhandlare. Åtminstone inte av kollektivavtal. Om detta är tur eller otur kommer vi aldrig få veta, även om jag lutar åt det tidigare. Utöver löner reglerar kollektivavtal även anställningsskydd, arbetstid, semester, pension, ersättningar vid sjukdom och arbetsskador. Att omvandla anställningsvillkor och förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare till en siffra som sin tur ryms inom märket är en komplex process, och när det gäller förhandlingar är det få som slår Almegas experter på fingrarna.
Nyligen blev detta också prövat i skarpt läge. Avtalsrörelsen första varsel om konflikt blev ett faktum när Seko hotade med att ta ut 1 200 medlemmar inom spårtrafiken i strejk. Effekterna hade blivit förödande. Oberoende medlare tog över, strejken sköts framåt och sedermera återupptogs förhandlingarna. Ett steg framåt, två tillbaka och sedan tre steg framåt. Parterna började närma sig varandra.
Varslet var också mitt första som vd för Almega. Och mina föraningar bekräftades med råge. Jag är otroligt imponerad av våra förhandlare och deras ihärdighet. Sedan i februari har de slitit för ett avtal som fungerar både för arbetsgivare och medarbetare. När fackets stridsfrågor, i stället för att handla om pengar, slutligen innebar kraftiga inskränkningar i arbetsledningsrätten, eskalerade allvaret i situationen. Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en lika central del av den svenska modellen som konflikträtten.
Efter en avslutande nattmangling, i ordets sanna betydelse, landade förhandlingarna i ett påskrivet avtal. Pierre Sandberg, Tågföretagens förbundsdirektör, står tillsammans med arbetsrättsjuristen Nils Bergh och arbetsrättsexperten Victor Drakes för avtalsrörelsens hjälteinsats – hittills. Nu återstår bara ett 50-tal avtal för vår del. Hur det kommer att gå? Det kommer sluta med lika många nya avtal.