Jobben som bryter arbetslösheten i särskilt utsatta områden

Rapporten finns i sin helhet på denna sida men kan också hämtas som pdf-fil.

Företagen inom privat tjänstesektor har stora utmaningar med kompetensförsörjningen, även till yrken som kräver liten arbetslivserfarenhet och utan högre utbildningskrav. Samtidigt finns stora problem med segregation och utanförskap i de särskilt utsatta områdena. För att bryta utanförskapet och stärka integrationen i de särskilt utsatta områdena är det avgörande att de som i dag är arbetslösa kommer i jobb.

Därför blir det relevant att fråga, vilka är de vanligaste yrkena bland nyanlända och boende i särskilt utsatta områden? Hur pass viktiga är olika branscher för att bryta arbetslösheten? Vilka reformer behövs för att Sverige ska minska arbetslösheten och utanförskapet? För att undersöka detta har Almega med hjälp av SCB:s yrkesstatistik kartlagt hur arbetsmarknaden för boende i de särskilt utsatta områdena ser ut eftersom arbetslösheten är hög där.

Vår kartläggning visar att fler och fler av de boende i de särskilt utsatta områdena jobbar och allra starkast har utvecklingen varit för de nyanlända männen som varit i Sverige upp till fem år. De arbetar faktiskt i högre utsträckning än samtliga män i de särskilt utsatta områdena. För de nyanlända kvinnorna däremot har sysselsättningen inte ökat lika snabbt utan gapet mellan nyanlända män och kvinnor växer vilket slår hårt mot flera branscher i tjänstesektorn.

Det är den privata tjänstesektorn som bryter arbetslösheten. Här jobbar de flesta boende i de särskilt utsatta områdena. För männen är yrken inom transport och lager, restaurang och städ och service vanligast. Bland kvinnor dominerar städ och service, vårds och omsorg och förskola. Bland männen ser vi att lagerarbete blir vanligare och bland kvinnorna arbetar fler och fler som barnskötare. Med andra ord är det tjänstesektorn som är arbetsmarknadens integrationsmotor eftersom det är här som de flesta instegsjobben finns.

Trots den positiva utvecklingen är arbetslösheten betydligt högra i de särskilt utsatta områdena än i riket i genomsnitt.
Mycket återstår att göra och det behövs en ny effektivare jobbpolitik som stärker drivkrafterna till arbete. Sverige kan inte vänta på nya reformer som både förbättrar kompetensförsörjningen och integrationen. Därför föreslår Almega fem skarpa förslag i rapporten som behöver få gehör i rikspolitiken.

Tjänsteföretagens största utmaning är att få tag på nya medarbetare med rätt kompetens. Det gäller både jobb med höga krav på utbildning och kvalifikationer och jobb som med lägre kvalifikationskrav där det räcker med en gymnasieutbildning eller en kortare introduktionsutbildning. Fler av de vanligaste bristyrkena finns i privat tjänstesektor. När företagen inte hittar nya medarbetare tvingas de tacka nej till uppdrag. Det leder till minskad tillväxt i svensk ekonomi, något vi alla förlorar på i förlängningen. Efter pandemin har sysselsättningen ökat kraftigt samtidigt som det funnits gott om lediga jobb. Matchningsproblematiken på arbetsmarknaden har förvärrats.

I de särskilt utsatta område finns de största och mest omfattande samhällsproblemen idag. Sedan år 2021 klassar Polismyndigheten 19 områden i Sverige som särskilt utsatta. Här styr kriminella ligor och klaner genom egna parallella rättssystem som hotar den svenska rättsordningen. Men fler än polisen måste engagera sig om den negativa utvecklingen i områdena ska kunna brytas så att segregationen minskar och integrationen ökar.

Regeringen måste höja ambitionerna i integrations- och arbetsmarknadspolitiken om kompetensbristen ska kunna få en lösning. För att bryta utanförskapet och segregationen är det absolut viktigaste att människor kommer i arbete. Här spelar tjänstesektorn en avgörande roll då det är i många tjänsteföretag som de viktigaste instegsjobben finns. Syftet med rapporten är att kartlägga vilka de vanligaste jobben är i de särskilt utsatta områdena är för att se vilka branscher som bidrar mest till att bryta arbetslösheten.

Med hjälp av SCB:s yrkesstatistik har Almega för tredje gången kartlagt hur arbetsmarknaden ser ut i de särskilt utsatta områdena och i vilka yrken som de boende där jobbar i.1 Vi har analyserat vilka de vanligaste yrkena är bland de boende i särskilt utsatta områden och vilka branscher som bryter arbetslöshet och utanförskap. Genom att kartlägga de branscher och yrken som bryter långtidsarbetslösheten får vi en tydlig bild av hur jobbmöjligheterna ser ut för de boende i de särskilt utsatta områdena. För att förbättra kompetensförsörjningen och integrationen behövs reformer som ytterligare ökar jobbchanserna och stärker drivkrafterna till arbete.

Debatten om utmaningarna med brottsligheten, det sociala utanförskapet och arbetslösheten i de särskilt utsatta områdena har tilltagit de senaste åren. Att människor går från arbetslöshet till att arbeta är en nyckelfaktor för att vända utvecklingen i områdena.

En del forskare menar att ännu mera fokus måste läggas på jobben. De menar att det är bättre att lösa jobbfrågan än att ensidigt tala om att bryta segregeringen i de utsatta områdena.² För Almega är detta också helt centralt. Svårigheterna för företagen i privat tjänstesektor att hitta nya medarbetare även till yrken som kräver liten arbetslivserfarenhet och utbildning har visat sig vara omfattande. I områden med hög arbetslöshet finns en resurs att ta tillvara.

Brottsligheten i de särskilt utsatta områdena har förvärrats de senaste åren. I polisens senaste lägesbild över situationen, från 2021, konstateras att den kriminella organiseringen och dess effekter bedöms ha ökat. Samtidigt har den sociala utvecklingen förbättrats något, vilket polisen menar kan kopplas till deras ökade förmåga att verka i områdena.³ Dock blev 2022 ännu ett år med stort antal drabbade av dödligt våld i Sverige, 116 personer dödades. Ungefär hälften av morden kunde kopplas till kriminella gäng vilka utövar stort inflytande över de särskilt utsatta områdena.

I nuläget bedriver polisen ett offensivt arbete mot de kriminella nätverken bland annat genom särskilda insatser. Men polisen bedömer ändå att tre personer om dagen ansluter till kriminella miljöer och att så många som 30 000 personer har koppling till nätverken.^4,5

I polisens kartläggning 2021 minskade antalet särskilt utsatta områden med tre sedan föregående rapport 2019.⁶ Idag finns 19 områden som klassificeras särskilt utsatta. De tre som togs bort på listan 2021 var Karlslund i Landskrona, Araby i Växjö och Tynnered/ Grevegården/Opaltorget i Göteborg. De tre områdena benämns numera riskområden. De 19 särskilt utsatta områdena 2021 är i Botkyrka: Alby, Hallunda/Norsborg och Fittja. Göteborg: Biskopsgården, Bergsjön, Lövgärdet, Hammarkullen och Hjällbo. Malmö: Södra Sofielund, Nydala/Hermodsdal/Lindängen och Rosengård. Stockholm: Husby och Rinkeby/ Tensta. Södertälje: Ronna/Geneta/Lina. I Borås Hässleholmen/Hulta och Norrby. I Linköping Skäggetorp, i Örebro Vivalla och i Uppsala Gottsunda.

Både nuvarande regeringen och den föregående har tagit flera initiativ för att skapa bättre förutsättningar för förändring.

I samband med de omfattande upploppen på flera platser påsken 2022, bland annat i Örebro och Linköping, sade nuvarande Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson att separatisterna som sätter upp egna rättsordningar i utanförskapsområden ska bekämpas.⁷

Den socialdemokratiska regeringen satsade i vårbudgeten 2022 470 miljoner på att bygga upp Arbetsförmedlingens närvaro i de utsatta områdena. Dåvarande arbetsmarknadsministern Eva Nordmark menade att detta var en ambitionshöjning för att trycka tillbaka långtidsarbetslösheten.

Den nya regeringen har sedan tillträdet i oktober 2022 presenterat både långsiktiga och kortsiktiga initiativ för att lyfta de utsatta områdena. I Tidöavtalet nämns de utsatta områdena uttryckligen i två punkter. För det första ska samverkan förstärkas mellan myndigheterna och de privata fastighetsägarna i syfte att lyfta de utsatta områdena, För det andra ska kommunernas och regionernas möjligheter öka att nå ut till de yngsta barnen med språkutbildningar.⁸

I budgetpropositionen 2023 gjordes specifika satsningar på utsatta områden för att stärka idrottsrörelsen, kvinnors och flickors organisering samt på det hälsofrämjande arbetet för barn och ungdomar. Liberalerna som ansvarar för integrationsfrågorna på Arbetsmarknadsdepartementet har sedan flera år haft som mål att avskaffa de utsatta områdena till 2030. Inför vårpropositionen 2023 uttalade arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) att ambitionen är att flytta på stenar från passivitet och utanförskap till aktivitet och nya möjligheter i utanförskapsområdena.⁹

Även den nya regeringen fokuserar på att jobben ska bryta arbetslösheten och lyfta de utsatta områdena.

Under 2000-talet har Sverige haft en omfattande invandring till största del bestående av flyktingmottagande och har tagit emot flest asylinvandrare i hela EU i förhållande till befolkningsstorleken. Flyktingmottagandet har å ena sidan bidragit till att fler än en miljon utrikes födda numera arbetar i Sverige samtidigt som det å andra sidan finns omfattande problem, inte minst i de särskilt utsatta områdena.

Allt fler utrikes födda har fått jobb på senare år, i synnerhet efter pandemin. Sysselsättningsgraden bland utrikesfödda har ökat konstant sedan första kvartalet 2021. Från 65 procent kvartal 1 2021 till 74 procent kvartal 1 2023. Detta är en positiv utveckling, särskilt för den här gruppen som länge haft en tydligt mycket lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Enligt Arbetsförmedlingen beror denna utveckling i huvudsak på att efterfrågan på arbetskraft har varit väldigt stark i spåren efter pandemin. En annan aktor är att antalet inrikes födda i arbetsförbar ålder (20–64 år) minskar, vilket innebär att det största tillskottet i arbetskraften, och sysselsättningen, är av utrikes födda.¹⁰

Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes- och inrikes födda har minskat i motsvarande grad efter pandemin. Hur sysselsättningen utvecklas för män och kvinnor i Sverige studerar vi närmare på följande sida.

Sedan 2014 har sysselsättningen ökat stadigt för utrikes födda och nyanlända män. Bland samtliga utrikes födda män har sysselsättningen vuxit från 61,3 procent 2014 till 70,3 procent 2021. För de nyanlända männen har ökningen varit ännu större. Andelen sysselsatta har vuxit från 47,4 procent 2014 till 64,9 procent 2021. En ökning med 17,5 procentenheter. Under coronapandemin 2020 minskade sysselsättningen något men nedgången var tillfällig.

Sysselsättningen har ökat även bland utrikes födda kvinnor men något långsammare än bland män. Andelen utrikes födda kvinnor i arbete är betydligt lägre än bland männen. Bland de utrikes födda kvinnorna ökade sysselsättningen med åtta procentenheter till 63,7 procent 2021. För de nyanlända kvinnorna var ökningen ännu större. Från 2014 ökade sysselsättningen tolv procentenheter till 46,8 procent 2021. Under pandemiåret 2020 minskade sysselsättningen något men nedgången var tillfällig.

Uppgången i sysselsättning är ännu tydligare i de utsatta områdena. Almegas kartläggningen mäter sysselsättningen bland alla boende i områdena samt bland nyanlända som varit bosatta i Sverige i högst fem år. Den färska statistiken för 2021 presenteras för de 19 områden som polisen bedömde som särskilt utsatta 2021.

Andelen sysselsatta har ökat med nästan tio procentenheter för både män och kvinnor åren 2014 till 2021. För män har andelen sysselsatta ökat från 57,4 till 66,1 procent och för kvinnor från 47,4 till 56,2 procent. Mot bakgrund av att en hög andel av de boende i de särskilt utsatta områdena är utrikesfödda kan utvecklingen jämföras med hur sysselsättningen för utrikesfödda i hela Sverige har förändrats under samma period se föregående sida.

En liten tillfällig nedgång i sysselsättningen inträffade under pandemiåret 2020.

Bland de nyanlända i särskilt utsatta områden har sysselsättningen ökat kraftigt sedan 2014. Nyanlända mäns sysselsättning har ökat mer än 20 procentenheter under perioden medan sysselsättningen bland nyanlända kvinnor ökat med 11,5 procentenheter. För kvinnorna har andelen i arbete vuxit i jämn takt med en liten nedgång under pandemiåret 2020. Bland de nyanlända männen steg sysselsättningen extra kraftigt 2021.

Andelen sysselsatta i de särskilt utsatta områdena ligger i genomsnitt på 66 procent för männen och 56 procent för kvinnorna. Den relativt höga andelen sysselsatta visar att en klar majoritet har förvärvsarbete. Detta skapar en grogrund för integration och ökar motståndskraften mot kriminalitet i de särskilt utsatta områdena. 2021 ser vi också att sysselsättningen bland nyanlända män är högre än bland samtliga män. Att nyanlända män så snabbt fått arbete visar att de personer som anlände till Sverige efter 2015 har etablerat sig snabbare på arbetsmarknaden än de som anlände tidigare. Företagens stora efterfrågan på personal har slagit igenom och vi kan se att arbetslösheten minskat i de särskilt utsatta områdena. De särskilt utsatta områden belägna i starka arbetsmarknadsregioner där det funnits gott om lediga jobb att söka under längre tid.

Dessutom har reformen av Arbetsförmedlingen varit framgångsrik. En hög andel av de arbetslösa som deltar i matchningstjänsten Rusta och matcha har fått arbete. Även de som går på arbetsmarknadsutbildningar får arbete i allt högre utsträckning.

Allt fler av flyktingarna som kom till Sverige 2015–16 får arbete. Även om ökningstakten är långsam så ökar sysselsättningen för varje år som går.

Coronapandemin drabbade de särskilt utsatta områdena hårdare än andra delar av Sverige. Därför är det förvånande att inte sysselsättningen minskade mer än den gjorde under 2020. Bland de nyanlända männen kan vi rent av se en liten ökning av andelen sysselsatta under pandemin. I grunden beror detta på den urstarka arbetsmarknaden i kombination med att de flesta både män och kvinnor som arbetar gör det i den arbetsintensiva privata tjänstesektorn. Under pandemin var behovet av personal alltjämt hög med undantag från besöksnäringarna. Men siffrorna ger ändå en tydlig bild över att pandemin inte innebar en arbetslöshetskris i de särskilt utsatta områdena.

Sysselsättningsökningen för kvinnor stannade av 2019 medan allt fler män har fortsatt få arbete. Skillnaderna mellan män och kvinnor har ökat beroende på att många nyanlända män fick jobb.

Nyanlända män i de särskilt utsatta områdena arbetar i högre utsträckning än männen i genomsnitt medan situationen är den omvända för de nyanlända kvinnorna. Andelen som arbetar är tio procentenheter lägre än för alla nyanlända kvinnor.

De nyanlända männen i de särskilt utsatta områdena drar nytta av den stora efterfrågan på arbetskraft medan kvinnorna inte alls kunnat göra det i samma utsträckning. Det växande sysselsättningsgapet är en stor utmaning för jämställdheten på den svenska arbetsmarknaden där män och kvinnor förväntas delta på lika villkor.

Drygt 66 procent av männen i de särskilt utsatta områdena arbetar, en ökning med nio procentenheter sedan 2014.

Bland männen ökar andelen stadigt som arbetar med transport och distribution. Särskilt är det lagerarbetet som växer som vanligt yrke. Även en del föraryrken blir vanligare. Lager- och terminal personal har passerat städare som det vanligaste yrket bland männen.

Andelen som arbetar i bygg och hantverksyrken liksom i restaurangbranschen minskade något under pandemiåret 2020.

Även bland män i särskilt utsatta områden dominerar privat tjänstesektor. Fyra av fem män jobbar i tjänstesektorn och de återstående 20 procenten återfinns i bygg och hantverk respektive industriyrken.

I de särskilt utsatta områdena arbetade 56 procent av kvinnorna 2021, en ökning med nio procentenheter precis som för männen sedan 2014.

Andelen som jobbar inom vård och omsorg har ökat med ett par procentenheter sedan 2014 och är nästan en tredjedel av de yrkesarbetande. Andelen undersköterskor inom äldreomsorgen är högre än nio procent. En hög andel cirka sex procent arbetar som vårdbiträden även om andelen minskat något. Detta beror säkert på de ökade kraven på att vara utbildad undersköterska inom äldreomsorgen.

Andelen som arbetar inom utbildning och skola har ökat med några procentenheter de senaste åren. Nästan tio procent arbetar som barnskötare vilket är en ökning med ett par procentenheter sedan 2014. Intressant att se att andelen barnskötare ökar samtidigt som andelen vårdbiträden minskar. För vårdbiträdena finns starka drivkrafter att utbilda sig eftersom arbetsgivarna oftast vill anställa undersköterskor. För barnskötare är steget längre till att utbilda sig till förskollärare. I barnskötare kan säkert rymmas även de personer som inte gått barn och fritidsprogrammet på gymnasieskolan eller Komvux. På senare år har många nyanlända kvinnor i särskilt utsatta områden fått arbete som barnskötare. Det börjar synas tydligt även i statistiken för samtliga kvinnor.

Sysselsättningen blad de nyanlända männen var 68 procent i de utsatta områdena var sysselsatta vilket är 1,7 procentenheter fler än bland alla män. Ett flertal förändringar har skett inom vilka sektorer de nyanlända männen arbetar under de senaste åren.

Andelen nyanlända män som jobbar inom transport och distribution ökar stadigt och låg på 19,4 procent 2021. Det var en ökning med nästan tvåprocentenheter sedan 2020 och med 7,5 procentenheter sedan 2014. Lager och terminalarbetare är numera det tredje vanligaste yrket bland de nyanlända männen.

Föraryrkena blir allt vanligare bland de nyanlända männen. Övriga bil-, motorcykel- och cykelförare är en yrkesgrupp som ökat. Ett tydligt tecken på hur cykel-, moped och bilbuden blir fler antagligen till följd av att gigjobben blir fler.

Restaurangyrkena håller ställningarna som en av de viktigaste branscherna för de nyanlända männen. Restaurang- och köksbiträde är med stor marginal det enskilt vanligaste yrket för nyanlända män.

Något fler av de nyanlända männen, 15,4 procent, jobbar med bygg- och hantverksyrken. Det är en liten ökning i jämförelse med 2019 och 2020. Knappt 10 procent jobbar som städare vilket gör yrket till det näst vanligaste och branschen till den fjärde största.

Flera faktorer kan ligga bakom att så många fler nyanlända män i de särskilt utsatta områdena arbetar än tidigare. För det första har efterfrågan på personal efter pandemin varit stor bland företagen. I de yrken där de nyanlända männen dominerar går det att klara sig utan kvalificerade språkkunskaper.

Sysselsättningsgraden bland nyanlända kvinnorna i de särskilt utsatta områdena var 37 procent 2021, vilket är en ökning med drygt elva procentenheter på åtta år.

De senaste åtta åren har inneburit att en betydligt lägre andel av de sysselsatta nyanlända kvinnorna arbetar som städare. Andelen har minskat från 38 procent till drygt 28 procent, alltså med mer än tio procentenheter.

Yrken inom vård och omsorg ligger stabilt över 22 procent med vårdbiträden och personliga assistenter som de två största yrkena.

Andelen nyanlända kvinnor som jobbar i skola och utbildning minskar klart. Åren 2014 till 2018 började fler och fler nyanlända kvinnor jobba som barnskötare. Utvecklingen har brutits och drygt sju procent jobbar som barnskötare i jämförelse med 8,5 procent 2019. Även om andelarna minskar arbetar fortfarande dubbelt så många inom skola och utbildning 2021 i jämförelse med 2014.

Andelen inom restaurangbranschen ökar något, men ligger på ungefär hälften jämfört med andelen män i branschen.

Varför har inte sysselsättningen ökat lika snabbt bland nyanlända kvinnor som bland nyanlända män? Ingenting tyder på att efterfrågan på arbetskraft i de mest populära yrkena för män och kvinnor skiljer sig åt. Orsakerna till att inte kvinnorna får jobb i samma utsträckning som männen måste sökas på andra områden. Det tar längre tid för nyanlända kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden än det tar för nyanlända män. Det beror troligen på flera faktorer. Personerna kommer från länder där kvinnligt förvärvsarbete är mindre vanligt. De flesta nyanlända kvinnor är unga och i barnafödande ålder vilket också försenar etableringen på arbetsmarknaden. Utrikes födda kvinnors sysselsättning brukar dock öka märkbart när de varit i Sverige i drygt fem år. Åtgärder för att snabba på etableringen är angelägna.

I de föregående kapitlen presenterade vi vilka yrken som dominerar bland de boende i de särskilt utsatta områdena. Kartläggningen visade att en överväldigande andel arbetade i den privat tjänstesektor. Utifrån de prognoser Arbetsförmedlingen presenterar över möjligheterna till arbete i olika yrken kan vi se att de boende i de särskilt utsatta områdena arbetar i yrken där det finns kompetensbehov och bristen på personal är stor.

I slutet av april fanns 193 800 lediga jobb på Arbetsförmedlingens Platsbanken. Flest antal lediga jobb bland bristyrkena i de utsatta finns inom vården: undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter, följt av transport, lager och distribution, restaurangbranschen och stöd och hemservice.

De flesta av de yrken som dominerar i de särskilt utsatta områdena är bristyrken som kräver högst gymnasieutbildning. Inom ett par yrkesgrupper är det tydligt att anställda går från ingångsyrken till bristyrken. Det gäller till exempel för kvinnor som jobbar som vårdbiträden i äldreomsorgen som studerar till undersköterska.

I kontrast till den allmänna uppfattningen i debatten kan vi i den här rapporten visa att fler och fler i de särskilt utsatta områdena får jobb. Det gäller både bland samtliga boende i områdena och bland de nyanlända.

Men arbetslösheten är fortsatt alarmerande hög i områdena. Även om utvecklingen går i rätt riktning återstår mycket att göra för att sysselsättningsgapet både mellan boende i särskilt utsatta områden och Sverige som helhet och mellan inhemskt och utrikes födda ska minska.

För att förstärka de positiva trender vi ser i den här rapporten behövs ett flertal reformer för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för de arbetslösa.

Drivkrafterna att börja arbete måste förstärkas. Arbetslösa ska aldrig behöva fundera över om det är värt att arbeta. Detta gäller alla typer av anställningar.

Reglerna och framför allt efterlevnaden av de arbetsmarknadspolitiska regelverken behöver skärpas. Detta gäller även regelverken för ekonomiskt bistånd i kommunerna.

En effektiv jobbpolitik utgår från företagens personalbehov. De arbetsmarknadspolitiska insatserna ska riktas in på att matcha, rusta och utbilda de arbetslösa till de lediga jobben. Insatserna ska också utgå från de arbetssökandes kompetenser.

Sex av tio nya jobb skapas i privat tjänstesektor. Tjänsteföretagens största kostnader ligger på personalen. Genom att sänka kostnaderna för att anställa gör vi det möjligt för tjänsteföretagen att anställa ännu fler medarbetare.

För att minska riskerna för företagen att anställa och för att fler långtidsarbetslösa ska få jobb behövs effektiva och väl avgränsade lönestöd för att anställa.