”Svåra tider är att vänta”
Pandemin avlöstes av ett krig. I Europa. Den mänskliga tragedin är oerhörd, så även effekten på världsekonomin. Energikris, inflation och räntehöjningar har fört världen och Sverige in i en lågkonjunktur. Almegas vd, Ann Öberg, ger sin bild av det dystra ekonomiska läget.
Ett år har gått sedan Ryssland inledde invasionen av Ukraina. Dödstalen stiger alltjämt. Miljontals liv har slagits i spillror. Men vid sidan av den mänskliga katastrofen har kriget även ett ekonomiskt pris. I höstas beräknade OECD:s ekonomer att kriget kommer ha kostat världsekonomin ofattbara 32 tusen miljarder kronor. Detta till och med 2023 och försiktigt räknat.
Den svenska Riksbankens kraftiga räntehöjningar har på kort tid gjort det mycket dyrare för företag att investera. Samtidigt har hushållens köpkraft gröpts ur. Svensk ekonomi, precis återhämtad efter åren med pandemin, bromsar återigen in. Enligt en färsk prognos från EU-kommissionen kommer svensk BNP att minska med 0,8 procent i år – den sämsta utvecklingen i hela EU. Dessvärre kan bedömningen också komma att visa sig alltför optimistisk.
För tjänsteföretagen råder nu press från två håll. Samtidigt som den internationella konjunkturnedgången försvagar den viktiga tjänsteexporten ser de på hemmaplan en vikande efterfrågan från såväl företag som hushåll.
Kriget satte i gång en energikris i Europa. Inflationen började rusa och världens centralbanker har stegvis höjt räntorna. Sverige är långt ifrån förskonat och lågkonjunkturen är för första gången på många år ett faktum.
Och som om inte detta vore nog tvärnitar byggandet. Under de kommande tre åren förväntas bostadsbyggandet halveras, vilket får enorma konsekvenser för arkitekter och andra tjänsteföretag som bidrar till samhällsbyggandet. Fallande bostadspriser riskerar i sin tur att elda på utvecklingen och dessutom skapa stora problem för skuldsatta hushåll. Att svåra tider är att vänta råder det ingen tvekan. För privatpersoner och näringsliv, för företag och medarbetare inom tjänstesektorn.
En ljusglimt i beckmörkret är dock att vi fortfarande har en relativt stark arbetsmarknad. Trots att konjunkturen sviktar fortsätter arbetslösheten att minska. Det finns fortfarande gott om lediga jobb, inte minst i tjänstesektorn. Under fjolåret skapade tjänsteföretagen fler än 140 000 nya jobb och utvecklingen håller i sig, om än i en betydligt långsammare takt.
Hur många jobb vi kan rädda och hur väl vi lyckas förhindra en skenande arbetslöshet kommer bli helt avgörande för lågkonjunkturens omfattning och varaktighet.
Positiva nyheter är också fortsatt sjunkande energipriser samt att den globala inflationen börjat falla tillbaka. På sikt kan detta leda till att centralbankernas räntebanor kan vända nedåt. Kampen mot inflationen är den enskilt mest betydelsefulla komponenten för att vända den ekonomiska utvecklingen, även i Sverige. Men till skillnad från i USA och i Eurozonen så dröjer sig den svenska inflationen kvar.
I januari fortsatte den underliggande inflationen – energipriserna exkluderade – att stiga. Vägen till en sund prisökningstakt, omkring inflationsmålet på två procent, kan därför bli längre än väntat. Riksbanken kan tvingas till fler räntehöjningar, vilket kommer förlänga krisen. Nästa räntehöjning kommer troligen i april. Vill det sig illa följer fler.
Även avtalsrörelsen spelar en avgörande roll i den svenska ekonomins återhämtning. Inte minst då en ansvarsfull lönerörelse kan rädda många jobb. Det kan låta hårt, men för att inte elda på inflationen ytterligare och riskera en pris- och lönespiral, kan inte löntagarna kompenseras för det senaste årets prisökningar.
Avtalsrörelsen måste leda till hållbara avtal, anpassade till företagens förmåga att långsiktigt behålla sin konkurrenskraft och skapa nya jobb. För löntagare, arbetsgivare och svensk ekonomi är detta viktigare än på mycket länge.
Ann Öberg, vd på Almega